Trådnät har använts för militärt samband sedan telegrafens barndom i mitten
av 1800-talet. Trådnäten konkurrerade till lands ut äldre optiska
kommunikationsmetoder. Trådnät
har tydliga för- och nackdelar jämfört med moderna typer av trådlösa sambandsnät
(radio, radiolänk).
Fördelar med trådnät
Den
första fördelen med trådnät är att de är tämligen säkra mot avlyssning.
En fiende måste i princip komma fram till tråden för att ha möjlighet att
avlyssna trafiken på tråden.
Detta leder direkt till den andra fördelen med trådnät, trådnät är svåra
att störa ut. På motsvarande sätt som vid avlyssning måste en fiende i
princip komma i fysisk kontakt med tråden för att kunna störa ut (skära av)
förbindelsen.
Nackdelar med trådnät
Den största nackdelen med trådnät är att de är dyra att anlägga.
En fysisk tråd måste dras till varje abonnent i nätet. För krigsanvändning måste
tråden dessutom vara skyddad mot bekämpning, se nedan.
En bidragande orsak till kostnaden för trådnät är nackdelen att de är
känsliga för fysisk bekämpning. Luftdragna trådar är ett lätt offer för
tryckvågor och splitter från artilleribekämpning. Kablar i mark är även de
känsliga för artilleribekämpning, tryckvågorna vid markdetonationer kan slita
sönder även tämligen djupt liggande kablar.
Kvalificerade kabelgravar
Om ett trådnät skall vara någorlunda säkert mot fysisk bekämpning krävs att
det anläggs i så kallade kvalificerade kabelgravar. Kvalificerade
kabelgravar innebär att kablaget grävs ner djupt, stötskyddat, och med ett
tjockt täcke av berg eller betong över och längs sidorna av kablaget. Kostnaden för
anläggning av kvalificerade kabalgravar är mycket högt, och begränsades därför
till kabeldragning i närheten av viktiga eller för bekämpning utsatta militära
anläggningar.
Samutnyttjande
För att minska kostnaden för militära trådnät har man också utnyttjat
möjligheten till samutnyttjande med det civila telefonnätet. Genom avtal med Televerket kunde militära trådnät till
stora delar utnyttjas av civila abonnenter i fred, men i krigs- eller
beredskapstid togs nätdelarna över av försvaret. Sambandet inom
luftbevakningens trådnät är ett exempel på detta.
Bilden till vänster visar en omkastare mellan civil och militär användning av
en trådförbindelse. Tusentals sådana omkastare fanns i Televerkets
telefonstationer runt om i landet, redo att kastas om i en krigs- eller
beredskapssituation.
Även mellan telefonstationer fanns denna typ av samanvändning. Så kallade
MX-landsledningar (MX = Militärt eXklusiv) användes normalt i fredstid för
civil trafik, men kunde kopplas över till militär användning då behov förelåg.
Arvet från tidigare
Trådnät har som nämnts använts sedan mitten av 1800-talet. Samutnyttjande med
det civila telenätet har också skett under lång tid. Ännu under tiden för andra
världskriget var manuell koppling av telefonsamtal det vanligaste sättet att
koppla upp samtal. Militära telefonväxlar lokaliserades ofta i källaren till
ortens civila telegrafstation. Eftersom detta blev en bemannad knutpunkt för
militär kommunikation, användes dessa platser ofta även för ledningsändamål. Det
var exempelvis vanligt under beredskapstiden att
luftbevakningscentraler (lc) var grupperade i källaren till ortens
telegrafstation.
Under tiden för andra världskriget byggdes ett antal militära
trådnät genom förhyrning av linjer från Telegrafverket. Exempel på sådana
trådnät är de krigsfjärrskriftsnät som länkas till nedan.