Flygvapnets krigsfjärrskriftsnät skapades under andra världskriget. När
försvarsstaben inrättade ÖB:s krigsfjärrskriftsnät, ansökte marinen och
flygvapnet om att även de skulle få inrätta krigsfjärrskriftsnät. (ÖB:s
krigsfjärrskriftsnät var framför allt en angelägenhet för armén).
Flygvapnets krigsfjärrskriftsnät användes, till skillnad från ÖB:s
krigsfjärrskriftsnät, även efter andra världskrigets slut för kommunikation mellan
flygvapnets enheter. När försvarsstaben i slutet av 1940-talet ansåg att det inte
var ekonomiskt försvarbart att upprätthålla ÖB:s krigsfjärrskriftsnät utan lade
ner det, ansåg flygvapnet att flygvapnets krigsfjärrskriftsnät fortfarande behövdes
för kommunikationen inom flygvapnet.
Efterhand som armén insåg att det fanns ett behov även av fredstida
fjärrskriftskommunikation, lät flygvapnet arméförband ansluta sig som
underabonnenter i flygvapnets fjärrskriftsnät. Senare anslöt sig även
marinen till nätet. Flygvapnets fjärrskriftsnät kom
alltså att i mångt och mycket att bli ett gemensamt fjärrskriftsnät för alla tre
vapengrenarna.
Krigsfjärrskriftsnätets centraler
Krigsfjärrskriftsnätet organiserades med en (nåja, se nedan angående antalet) huvudcentral
och sex undercentraler, en i varje militärområde (Gotland undantaget). Till centralerna
(huvudcentraler såväl som undecentraler) anslöts sedan nätets abonnenter.
Huvudcentralerna och undercentralerna hade fasta trådförbindelser med varandra, och
även möjligheter till reservsamband via radio.
Huvudcentraler
Det var ursprungligen tänkt att det skulle finnas en huvudcentral i fred i Stockholm,
vilken samtidigt utgjorde IV. militärområdets "undercentral".
Sedan skulle det finnas en annan huvudcentral i krig, "inne i landet".
Dock blev det inte riktigt så. Som har
beskrivits ovan, och även på sidan om ÖB:s krigsfjärrskriftsnät,
så blev försvarsstaben, och senare även marinstaben, intressenter i nätet. Dessa
anslöt sina egna stabers fjärrskriftscentraler till nätet, och alltså var "huvudcentralen"
i praktiken tre centraler, belägna på tre olika platser i Stockholm. Systemet med tre
huvudcentraler i fred kvarstod till år 1961, när man flyttande centralerna till gemensamma
lokaler.
Även i krig hade krigsfjärrskriftsnätet under första halvan av kalla kriget tre centraler
snarare än en. Som beskrivs på sidan om högkvarteret,
så leddes Sveriges militära försvar i krig under första halvan av kalla kriget från tre
separata stabsplatser, en för vardera försvarsstaben, marinstaben och flygstaben.
Dessa tre stabsplatser hade även var sin central i krigsfjärrskriftsnätet.
I samband med den högsta militära ledningens senare flytt till ett gemensamt högkvarter,
byggdes, med byggstart år 1959, även en ny, gemensam huvudcentral i krig.
Krigstelegrafplutoner
Betjäningen av centralerna i krigsfjärrskriftsnätet utgjordes av krigstelegrafplutoner.
Denna något anakronistiska benämning har gett upphov till viss förvirring hos mig, och
jag har tidigare förväxlat olika nät och betjäningsförband på grund av detta.
Jag trodde tidigare att det i början av kalla kriget (1949) fanns sju krigstelegrafplutoner.
Det visar sig dock att det fanns nio. De numrerades 1. - 6. plutonen, och 8. - 10. plutonen.
1., 2., 3., 5. och 6. plutonen betjänade undercentraler i militärområdet med motsvarande nummer.
8. plutonen betjänade krigshuvudcentralen, denna pluton var mycket större än de andra
eftersom den i praktiken skulle betjäna tre centraler (se ovan). 4. plutonen betjänade
försvarsstabens (i praktiken arméns) fredshuvudcentral. 9. plutonen betjänade
marinens fredshuvudcentral. 10. plutonen betjänade flygvapnets fredshuvudcentral.
Anledningen till den lite udda numreringen är delvis förklarlig: Att just den 8. plutonen
betjänade den centrala ledningen berodde på att siffran 8 ofta användes i förbandsnumrering
för att signalera att det var ett förband avsett för den centrala ledningen.
Varför försvarsstabens pluton för fredscentralen fick nummer 4 kan jag bara gissa.
Naturligt hade kanske varit att de tre plutonerna för de fredstida huvudcentralerna
istället skulle ha haft nummer i ordningsföljd. Min gissning utgår från att det var armén
som organiserade 1. - 6. och 8. plutonen. Då kunde det se snyggt ut i arméns organisation
att de hade en pluton i vardera militärområdet med förbandsnummer som var samma som
militärområdets nummer (Stockholm låg i IV. militärområdet).
