Under senare delen av kalla kriget stod det alltmer klart att olika
sambandsnät behövde samverka för att i krig lösa sambandet när delar av näten blev
utslagna. Dessutom stod det klart att manuell förmedling mellan sambandsnäten
inte klarade vare sig fördröjningskraven eller kapacitetskraven.
En lösning där försvarets olika typer av sambandsnät kopplades samman med
automatisk förmedling mellan näten framstod som nödvändig.
Lösningen kom att kallas för försvarets telenät, FTN. Nätet planerades
under 1970-talet, och sattes i drift under 1980-talet.
Försvarets telenät
Som nämnts ovan bestod försvarets telenät av ett antal sammankopplade
sambandsnät. De viktigaste byggstenarna i försvarets telenät var försvarets fasta radiolänknät, FFRL, och krigsfjärrskriftsnätet. Av någon outgrundlig
anledning valde flygvapnet att hålla luftoperativa
radionätet, Lopra, utanför det försvarsgemensamma telenätet FTN.
Krigsfjärrskriftsnätets radiodel fanns dock som radionät med i FTN.
Automatisk
förmedling var en av de viktigaste egenskaperna som eftersträvades hos
försvarets telenät. Fyra automatiska meddelandeförmedlingscentraler (MFC)
inrättades. Jämfört med krigsfjärrskriftsnätets tio förmedlingscentraler hade
försvarets telenät därför betydligt färre meddelandeförmedlingscentraler. Dock
är det viktigt i sammanhanget att komma ihåg att krigsfjärrskriftsnätets
förmedlingscentraler till största delen var manuella.
De fyra meddelandeförmedlingscentralerna var knutpunkter där meddelanden
vidareförmedlades till rätt nät för att nå mottagaren.
På många platser i landet sammanstrålade två eller flera av de underliggande
fysiska näten. På sådana platser skulle omdirigering eller omkoppling kunna ske
i de fall delar av endera nätet hade slagits ut.
Det automatiska försvarets telenät används än idag, och omgärdas fortfarande
med sekretess.
Mer information
För mer information om försvarets samband rekommenderas webplatsen
www.fht.nu.
//MatsB v 1.0 2007-11-26
Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är
intresserad av.
