Historien för försvarets fasta radiolänknät (FFRL) började med luftförsvarets
nät. Flygvapnet planerade samband för luftförsvarets ledning i det system som senare kom
att kallas STRIL 50. För att knyta
samman luftförsvarscentraler, luftförsvarsgruppcentraler och andra
ledningsplatser, planerades ett radiolänknät. Detta radiolänknät gick först
under arbetsnamnet luftförsvarets radiolänknät. Allteftersom arbetet ned
nätet fortskred, kom allt fler delar av flygvapnet att intressera sig för att
ansluta sig till radiolänknätet. Nätet kom då att gå under benämningen
flygvapnets fasta radiolänknät, vanligen benämnt med sin förkortning FFRL.
I mitten av 1950-talet hade planerna på flygvapnets fasta radiolänknät kommit
så långt att kostnaderna började avskräcka. Det talades till och med om att
lägga ner projektet. Flygvapnet erbjöd då övriga delar av försvaret att ansluta
sig till FFRL, och ett beslut fattades om att flygvapnet och försvarsstaben
gemensamt skulle bygga FFRL, nu uttytt som försvarets fasta radiolänknät.
Försvarets fasta radiolänknät (FFRL)
FFRL utgör än idag stommen i radiolänkdelen av
försvarets telenät, FTN. Av denna anledning är delar av
dokumentationen kring FFRL fortfarande hemligstämplad. Framför allt gäller detta
nätets utformning.
Principerna för FFRL är dock kända och öppen information. Se figuren till
vänster för en schematisk bild av de olika delarna av FFRL.
FFRL är ett
landsomfattande nät av radiolänkstationer. Stationerna är placerade för att
utgöra ett antal huvudstråk genom landet. Vissa stationer är därvid
enbart relästationer som vidarebefordrar trafik i huvudstråket.
Andra
stationer i FFRL är knutstationer där mer än ett radiolänkstråk sammanstrålar. I
knutstationerna kan trafik dirigeras om mellan de olika radiolänkstråken. Genom att kunna
dirigera om trafik mellan radiolänkstråken kan tåligheten mot bekämpning ökas.
För omdirigering av trafik samt för anslutning av abonnenter i FFRL anläggs bistråk som
går mellan knutstationerna, eller som ansluter en
eller flera
abonnenter till närmaste knutstation.
Avståndet mellan stationerna i FFRL beror på terrängen, ett vanligt avstånd
är 40-50 kilometer.
Bilden till vänster visar masten vid en knutstation i försvarets fasta
radiolänknät.
Fortifikatoriska aspekter
Det finns runt om i landet ett antal punkter i FFRL bestående av en eller
flera master med antenner och en eller flera byggnader för utrustning. Eftersom
FTN är aktivt är anläggningarna skyddsobjekt och några geografiska detaljer
lämnas inte här.
Mer information
För mer information om försvarets samband rekommenderas webplatsen
www.fht.nu.
//MatsB v 1.2 2009-07-14
Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är
intresserad av.