Höjdradar PH-13

Under denna rubrik avhandlas luftförsvarets höjdradarsystem PH-13 i Sverige under kalla kriget.

En webplats med mängder av information om militära radarsystem är Försvarets Historiska Telesamlingar, FHT. FHT har ett stort antal dokument som behandlar olika radartyper.

Informationen på denna sida kommer i första hand från FHT. Även bilderna nedan kommer från FHT.

Höjdradar PH-13

Höjdradar PH-13 var en av delarna i radarsystemet PJ-21.

PJ-21 var flygvapnets första renodlade stridsledningsradar. 35 stycken anläggningar PH-13 beställdes från brittiska Marconi år 1948.

Materiel

PH-13 var ursprungligen en transportabel höjdradar. Själva radarapparaturen var inbyggd i en kabin som hade en nickande antenn på taket. Övriga delar (indikatorvagn, kraftförsörjning) var gemensamma med spaningsradarn PS-14 i radarsystemet PJ-21. Se vidare sidan om PJ-21 för information om dessa delar.

Sändarens effekt var på 500 kW med 10 cm våglängd, pulsfrekvensen var 500 Hz. Räckvidden var 200 kilometer. Antennen nickade 25 grader 10 gånger per minut.

Apparatkabinen var sammanbyggd med antennen, och hela kabinen vreds alltså med när radarn vreds.

Variant PH-132

I mitten av 1950-talet försågs vissa stationer med en elektronisk igenkänningsutrustning (IK-utrustning), genom vilken eget flyg kunde igenkännas. Stationer försedda med IK-utrustning benämndes PH-132. Bilden till vänster visar en PH-132, notera den mindre antennen för IK-utrustningen.

Variant PH-133

Ett antal stationer byggdes om för fast bruk i anslutning till vissa luftvärnscentraler (LFC). Dessa anläggningar utrustades med en större antenn, och stationen fick benämningen PH-133.

Roterande mastanläggningar

För att öka skyddet för de transportabla stationerna anlades omkring 15 stycken så kallade roterande mastanläggningar. Detta var förberedda grupperingsplatser för PS-14/PH-13, där antenner monterade på roterande master var monterade i anslutning till ett antal värn för gruppering av stationsenheterna. All kabeldragning var förberedd, el var framdragen, och stationsenheterna var försedda med uttag för anslutning.

Tanken var att radarstationerna kunde flyttas mellan ett antal alternativa grupperingsplatser och gruppera snabbt, samtidigt som grupperingsplatsen var fortifikatoriskt skyddad.

Använding

Höjdradar PH-13 användes i första hand som höjdradar till spaningsradar PS-14 i PJ-21-systemet. PH-13 kom även, i sin version med roterande mastanläggning (se ovan), att vara höjdradar åt den fortifikatoriskt skyddade spaningsradarn PS-16. Vid pensioneringen av PS-16 kom PH-13 att göra fortsatt tjänst åt efterföljaren PS-65.

Livslängd

Stationerna i PH-13-serien avvecklades under 1980-talet. Livslängden kom alltså att bli uppemot fyrtio år!

Mer information

Den som är intresserad av ytterligare information om luftförsvarets radarsystem rekommenderas att ta del av Bjarne Darwalls bok Luftens dirigenter.

Som nämnts ovan, en webplats med mängder av information om militära radarsystem är Försvarets Historiska Telesamlingar.

//MatsB   v 1.0 2007-12-10