1. flygeskaderns ledning

Under denna rubrik avhandlas ledningsplatserna för 1. flygeskadern.

1. flygeskaderns ledning

Under större delen av det tidiga kalla kriget (åren 1952 till 1964) leddes 1. flygeskadern av generalmajor Björn Bjuggren. Bjuggren stred hårt för att attackflyget skulle hållas samlat och inte som han ansåg "plottras bort" genom att delas upp i mindre delar underställda olika milo-befälhavare.

Bjuggren fick till slut sin vilja fram, och 1. flygeskadern leddes samlat från en ledningsplats som var direkt underställd ÖB, och därmed sidoordnad militärområdena snarare än underställd dessa. ÖB "lånade" sedan ut 1. flygeskadern till militärbefälhavare (milochefer) för specifika uppdrag. Underställandet var alltså temporärt, och när uppdraget var slutfört återgick 1. flygeskadern till ÖB.

Eskadern var en ändlig resurs, det har påståtts att man mellan tummen och pekfingret räknade med att eskadern skulle kunna genomföra fyra stora uppdrag innan de samlade förlusterna var så stora att eskaderns slagkraft ansågs förbrukad. ÖB:s svåra uppgift var därför att prioritera vilka milochefer som skulle få använda eskadern och när.

1. flygeskaderns ledningsplatser

Att ha sin krigstida ledningsplats i lokaler som i fredstid bedriver annan verksamhet (i detta fall ett ålderdomshem) medför dock stora olägenheter vad gäller såväl omställningstider vid krig som möjligheter att i fred öva på plats. Därför arbetade man för att finna en lösning med en ledningsplats i krig som redan i fredstid kunde vara iordningställd och beredd att direkt fungera som 1. flygeskaderns ledningsplats i krig.

Efter det att ett köp av Stora Bjurums herrgård ansetts vara för dyrt, och att nyttjande av befintliga militära lokaler i Axvall av okänd anledning gått i stöpet, så fastnade man för att bygga om befintliga baracker i anslutning till krigsflygfält 7 i Jonstorp, mellan Skara och Vara.

Uppdatering: Jag har nu lite mer info om varför övriga alternativ gick i stöpet. Informationen kommer från Försvarets Historiska Telesamlingar (www.fht.nu), huvudsakligen dokumentet "Attackeskaderns ledningssystem 1942-1995". Från detta och andra dokument om 1. flygeskadern framgår att det inte var ett köp av Stora Bjurums herrgård som var aktuellt, utan hyra av vissa lokaler. För att säkerställa att verksamheten kunde komma igång snabbt ville man redan i fred disponera vissa lokaler för sambandsutrustning m.m. Chefen för flygvapnet krävde dock att hyra endast skulle betalas i ofredstider. När ägarna inte gick med på detta, föll alternativet bort. Vad gäller lokalerna i Axvall kommer det fram två olika anledningar till att detta alternativ föll bort. Den ena var att lokalerna var i dåligt skick. Den andra, i mitt tycke troligaste, orsaken var att lokalerna i Axvall redan var planerade för att hysa en annan stab i krig.

De båda Björnarna

Ålderdomshemmet i Ardala skulle därefter i krig enbart husera de delar av staben som inte deltog i den operativa stridsledningen. Anläggningen i Ardala motsvarande alltså i krig det som för andra högre staber brukar benämnas som en A2-anläggning. Dessutom utgjorde ålderdomshemmet i Ardala reservstabsplats i det fall ledning inte var möjlig från anläggningen i Jonstorp.

De två anläggningarna benämndes "Björn 1" (Jonstorp) och "Björn 2" (Ardala).

Stenbjörn

Man hade redan börjat fundera på om inte 1. flygeskadern skulle behöva ha sin krigsstabsplats i bergrum, och i och med Wennerströms spioneri blev problemet nu akut att hitta en ny ledningsplats.

Som tur var hade ledningen för 1. flygeskadern redan tvingats tänka i dessa banor. Under den fleråriga strid som nämnts ovan där chefen Björn Bjuggren slogs för att få behålla 1. flygeskadern samlad, så hade man studerat alternativa möjligheter om man misslyckades med att få fortsätta vara självständiga med egen ledningsplats. Det som kunde anses som ett acceptabelt andrahandsalternativ var samlokalisering med en luftförsvarscentral (lfc). Nu när man blev tvingad att snabbt flytta till en ny krigsstabsplats så flyttade man just till en existerande luftförsvarscentral. Där fanns redan goda kommunikationer, bland annat det samband som var nödvändigt för att kunna följa luftläget.

Ombyggnaden i den befintliga luftförsvarscentralen var såpass klar 1967 att man kunde använda den nya anläggningen vid en övning. Benämningen "Björn" flyttade med till den nya ledningsplatsen, men Jonstorp fortsatte att vara aktivt, nu som övningsplats och reservstabsplats för 1. flygeskadern. För att minska förvirringen med flera anläggningar som alla hette eller hade hetat "Björn", så kallade man ibland informellt den nya platsen i berg för "Stenbjörn", och den gamla platsen i baracker för "Träbjörn". Efter bara något år bytte man FAR-signal för "Stenbjörn", och då var problemet med alltför många björnar löst.

Stenbjörn förblev krigsstabsplats för 1. flygeskadern under resten av kalla kriget.

Intresserad av 1. flygeskadern? Läs boken ÖB:s klubba av Lennart Andersson, publikation nummer 39 i forskningsprogrammet Försvaret och det kalla kriget (FOKK).

Intresserad av Träbjörn? Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet har genomfört en samtidsarkeologisk utgrävning av ledningsplats Björn i Jonstorp. Resultaten presenteras i publikationen Ledningsplats Björn och kalla krigets kulturarv av Tony Axelsson och Maria Persson.

//MatsB   v 1.1 2021-02-21, v 1.0 2021-02-11