Denna sida behandlar den hemliga organisation som gick under beteckningen Grupp B.
Grupp B
Grupp B var en hemlig avdelning vid försvarsstabens säkerhetsavdelning.
Chef för Grupp B var Birger Elmér, därav bokstaven B i
benämningen Grupp B.
Upprinnelsen till Grupp B är höljd i dunkel, och inte ens de statliga
utredningar som arbetat med frågan efter kalla krigets slut har lyckats bringa klarhet till
bakgrunden bakom Grupp B:s tillkomst.
Klart är i alla fall att Grupp B formaliserades inom försvarsstaben år 1957 med syftet att bedriva
säkerhetsverksamhet inriktad på kartläggning av säkerhetsrisker inom Sverige. I
klartext innebar detta att Grupp B kartlade svenska kommunister.
Socialdemokratin och kartläggningen av kommunister
Den ovan nämnda kartläggningsverksamheten hade dock startat tidigare än 1957,
redan i samband med Metallstrejken på våren 1945 (medan andra världskriget
fortfarande pågick) började socialdemokraterna kartlägga kommunister. Det är
oklart exakt när Birger Elmér och därmed Grupp B kom in i bilden.
Det står dock helt klart att Birger Elmér redan i början av 1950-talet hade
nära kontakter med den socialdemokratiska ledningen och därmed med
statsledningen. Elmér var något för 1950-talet så ovanligt som en militär
officer med socialdemokratiska åsikter, och passade därför utmärkt i rollen som
militär samverkansman med statsledningen.
Socialdemokraterna ute i landet förde en kamp mot kommunisterna om makten över
fackföreningarna. Efter andra världskriget ökade kommunisternas inflytande inom
fackföreningarna, och för att motverka detta använde socialdemokratin sin
organisation av arbetsplatsombud för att dessa skulle rapportera om
kommunistiska aktiviteter på arbetsplatserna. Denna information samlades in
centralt och kunde användas för riktade aktioner.
Någonstans föddes tanken på en symbios mellan socialdemokraternas partiegna
önskan att hålla koll på kommunistisk verksamhet på alla arbetsplatser och den
militära säkerhetstjänstens "författningsskyddande verksamhet" att hålla koll på
kommunistisk verksamhet på arbetsplatser viktiga för totalförsvaret.
Ingen av de utredningar som gjorts har som sagt lyckats bringa klarhet i vem som tog
initiativet till denna symbios, det enda som står klart är att verksamheten
tidigt måste ha varit sanktionerad av såväl statsledning som militärledning.
Hösten 1957 ombildades regeringen till en ren socialdemokratisk regering, och
detta kom också att bli tidpunkten när Grupp B formellt trädde i aktion.
Den oheliga alliansen
Symbiosen, eller den "oheliga alliansen", bestod i att socialdemokraterna,
via sina över 20.000 arbetsplatsombud, rapporterade vilka arbetare som hyste
kommunistiska åsikter, och vilka kommunistiska aktiviteter som pågick på
arbetsplatserna.
Denna information överlämnades till Grupp B vid försvarsstaben, där ett
omfattande åsiktsregister byggdes upp. Detta register användes då personal kontrollerades
inför eventuell anställning vid försvarsmakten, samt vid kontroller inför
inkallelser och krigsplaceringar.
Mer kontroversiellt var kanske att Grupp B vidarebefordrade
delar av denna information till säkerhetspolisen att införa i det centrala
register som hölls vid säkerhetspolisen. Detta register användes bland
annat vid den civila personalkontrollen. Personalkontrollen skedde vid
anställningar vid ett stort antal företag vilka hade betydelse för
totalförsvaret.
Socialdemokraterna fick även något tillbaka; Grupp B informerade
socialdemokraterna om förestående kommunistiska aktioner och om andra relevanta
omständigheter som kommit Grupp B till del.
Stay Behind
Grupp B organiserade även en Stay-Behind-rörelse, se
sidan om motståndsrörelser för mer
information om detta.
Slutet för Grupp B, födelsen av IB
År 1961 skedde en omorganisation där Grupp B fick status av
självständigt kontor och kom att kallas B-kontoret.
