Under
denna rubrik avhandlas marinens kustradar i Sverige under kalla
kriget.
Marinens kustradar
Marinen anlade under 1950-talet ett antal kustspaningsradarstationer (ksrr)
för ytspaning.
Radarstationerna som användes för kustspaning gick under benämningen PS-23,
och var i grunden samma radarstation, PS-14,
som ingick i flygvapnets radarstation PJ-21.
Eftersom ytspaning av naturen inte kräver någon höjdangivelse, ingick naturligt
nog ingen höjdradar i systemen.
Radarstation PS-23 använde samma svenskutvecklade radarantenn som
PS-14. (Data för PS-14:
Sändarens effekt var på 500 kW med 10 cm våglängd, pulsfrekvensen var 500 Hz.
Räckvidden var 200 kilometer.)
Ursprungligen användes en gruppering motsvarande
PS-14:s roterande mastanläggning,
där mast och antenn var fast monterade, men radarutrustningen var monterad i
vagnar som parkerades i närheten, eventuellt i någon form av skydd. Senare kom
fortifierade uppställningsplatser för vagnarna att anläggas. Ytterligare senare
kom utrustningen att bli fast monterad i fortifierade anläggningar i närheten av
mast och antenn.
Under tiden för PS-23:s användning gjordes ett antal större modifieringar.
Systemen kom att få tresiffriga nummer (PS-23x), där sista siffran indikerade
vilken modifiering de genomgått.
Under 1960-talet byggdes flygradarsystemet
PS-15 ut. Dessa stationer kunde även användas för ytspaning, och kom att
komplettera och i viss mån ersätta delar av kustspaningsradarsystemen.
Kustspaningsradarn kompletterades på vissa håll med närspaningsradar,
mindre radarstationer för övervakning av närområdet.
Kustspaningsradarstationerna kunde givetvis även se flygföretag, även om de
inte kunde höjdbestämma dem. Främmande flygföretag rapporterades till
närliggande luftförsvarscentral.
Kustspaningsstationer
På forumet www.soldf.com har jag hittat
följande, möjligen inkompletta, lista över kustspaningsradarstationer runt
Sveriges kuster med början i norr: