Samband - Arméns fasta radionät

På denna sida avhandlas arméns fasta radionät i Sverige under kalla kriget.

En webplats med mängder av information om militärt samband är Försvarets Historiska Telesamlingar.

Fasta nätet

Arméns fasta radionät (eller fasta nätet) var (huvudsakligen) ett telegrafinät som bestod av dels ett nät mellan försvarsstaben (eller motsvarande, se nedan) och milostaberna (eller motsvarande, se nedan), och dels ett nät inom varje militärområde mellan milostab och garnisonerna inom respektive milo. Nätet mellan försvarsstab och milostaber kallades högkvartersnätet eller arménätet, näten mellan milostaber och garnisonsförband kallades milonät.

Eftersom (delar av) arméns fasta radionät användes i fredstid kallades nätet ibland för fredsradionätet.

Historia

Arméns fasta radionät byggdes upp under 1930-talet. Näten var kortvågsnät som i huvudsak förmedlade telegrafi. Tal var visserligen möjligt att förmedla, men användes i princip inte, eftersom tal vid denna tid inte kunde krypteras. Fjärrskrift gjordes det vissa försök med, men på grund av svårigheter med överföringsfel var det inte någon succé.

Under de första åren av fasta nätets tillvaro var försvarsorganisationen något annorlunda än senare. Fram till 1942 var arméfördelningen en territoriell organisation med operationellt ansvar, d.v.s. ungefär den roll som militärområdena spelade från 1966.

Högkvartersnätet

Huvudstationen i högkvartersnätet var försvarsstaben i fred, högkvarteret i krig. Fram till 1937 var benämningen på det som senare blev försvarsstaben generalstaben.

Understationerna i högkvartersnätet var milostaberna. Som nämnts ovan var fram till 1942 arméfördelningarna motsvarande territoriella organisation. Mellan 1937 och 1942 fanns militärområden som organisatoriska enheter under arméfördelningarna. De ursprungliga understationerna i högkvartersnätet var därför arméfördelningarna.

Milonäten

Som nämnts ovan var de ursprungliga huvudstationerna i undernäten arméfördelningarna. Undernäten kallades därför ursprungligen fördelningsnät. Under hela kalla krigets period var det dock milostaberna som var huvudstationer, och näten kallades då milonät.

Understationer i milonäten var arméns garnisoner. Varje garnisonsort inom armén skulle vara ansluten till sin respektive milostab via det milots milonät.

Roll under kalla kriget

Fasta nätets roll under kalla krigets epok var i första hand som ett reservsambandsnät i krig. Dessutom utnyttjades som nämnts ovan nätet i fredstid för kommunikation mellan arméns fredsförband.

Under 1950- och 1960-talen byggdes ett stort antal krigsstabsplatser för försvarsledning, miloledning och försvarsområdesledning. Dessa försågs med radioutrustning för samband i det som kom att kallas stab-stab-radionätet. Stab-stab-radionätet ersatte fasta nätet i krig.

Fredsradionätet blev då ett problem. Stab-stab-radionätet knöt samman de hemliga krigsstabsplatserna, och fick därför inte användas i fred (även om en sådan användning faktiskt föreslogs). Fasta nätets utrustning var vid denna tid (1960-talet) åldrig och i behov av utbyte.

Högkvartersdelen av det gamla fasta fredsradionätet ersattes med modernare utrustning för fredsanvändning, utrustning som även tillät fjärrskriftsöverföring. På detta sätt kom fredsradionätet att leva kvar till slutet av 1970-talet, då det slutligen lades ner eftersom tråd- och radiolänkförbindelser ansågs täcka det fredstida sambandsbehovet.

För milonätens fredsanvändning ersattes den äldre radiomaterielen av amatörradiostationer, med den fördelen att frivilliga att bemanna stationerna blev relativt lätt att hitta. Eftersom varje garnisonsort hade en station, uppmuntrades dessutom värnpliktiga att ha amatörradio som fritidssysselsättning, vilket ökade antalet telegrafikunniga värnpliktiga.

Mer information

För mer information om försvarets samband rekommenderas webplatsen www.fht.nu.

//MatsB   v 1.0 2007-11-21