Spaningsradar PS-08




Under denna rubrik avhandlas luftförsvarets spaningsradar PS-08 i Sverige under kalla kriget.

En webplats med mängder av information om militära radarsystem är Försvarets Historiska Telesamlingar, FHT. FHT har ett stort antal dokument som behandlar olika radartyper.

Informationen på denna sida kommer i första hand från FHT. Även bilderna nedan kommer från FHT.

Spaningsradar PS-08

Spaningsradar PS-08 var flygvapnets första "storradar".

Spaningsradar PS-08 beställdes i ett provexemplar år 1956, ytterligare tre beställdes år 1957. Provexemplaret var av en tidigare modell än senare exemplar. Den fick kodnamnet Harry, och placerades söder om Stockholm. De tre övriga anläggningarna fick täcknamnen Dick, Tom och Fred. Dick placerades på Vikbolandet, Tom i Småland, och Fred i Skåne. Anläggningarna togs i drift under åren 1958 till 1964.

Materiel

PS-08 var som nämnts flygvapnets första "storradar".

Sändarens effekt var på 1,3 MW (Harry) respektive 2,5 MW (övriga).  Sändaren hade 10 centimeters våglängd, pulsfrekvensen var 250 Hz. Räckvidden var "över 400 kilometer". Lobvinkeln var 0.3 grader horisontellt, och stationerna gav mycket skarpa ekon.

Antennen var 22,5 gånger 7,5 meter, och vägde 23 ton(!). Den roterade med 6 varv per minut. Motoreffekten för att driva antennen varierade mellan 20 kW vid vindstilla, till 100 kW vid hård vind (20 m/s).

Höjdradar

Som höjdradar till PS-08 användes dels en PH-12, samt vid alla anläggningar utom Fred dessutom en PH-40.

Stackars Fred!

Fred var den sist anlagda av de fyra anläggningarna, och den som drabbades hårdast av försvarets nedskärningar och omprioriteringar:

Fred skulle ursprungligen börjat anläggas år 1958, men av ekonomiska skäl kunde anläggningsarbetena inte påbörjas förrän i slutet av 1960.

Vridbordet till Fred överfördes till Dick, som råkat ut för vridbordshaveri. Fred fick vänta på att ett ersättningsbord levererades från England.

Den höjdradar PH-40 som väntade på att Fred skulle färdigställas blev överförd till övre Norrland. Fred blev därför utan PH-40.

Dessutom råder namnförvirring kring Fred. Freds preliminära FAR-kod var Tjädern. När stationen efter lång tid slutligen stod klar hade detta emellertid glömts bort, och Fred fick istället koden Myggan. Det finns alltså vissa dokument som använder koden Tjädern om Fred, andra som använder koden Myggan. Den korrekta FAR-koden för Fred är dock Myggan.

Informationsmottagare

Som informationsmottagare från PS-08 fungerade först luftförsvarscentraler (LFC) i STRIL 50-systemet, och senare såväl luftförsvarscentraler som radargruppcentraler i STRIL 60-organisationen.

R188 Harry (senare Gripen) rapporterade till LFC O2 i STRIL 50, i STRIL 60 även till LFC O5.

R138 Dick (senare Draken) rapporterade till LFC O1 i STRIL 50, i STRIL 60 även till LFC O5 och RRGC O1 S.

R128/R178 Tom (senare Zebran) rapporterade till LFC S1 och S2 i såväl STRIL 50 som STRIL 60.

R108 Fred (senare Myggan) rapporterade till LFC S1 i STRIL 60. (Fred hann inte komma i drift under STRIL 50.)

Livslängd

Stationerna i PS-08-serien avvecklades under 1978 och 1979, livslängden blev alltså omkring 20 år.

Mer information

Den som är intresserad av ytterligare information om luftförsvarets radarsystem rekommenderas att ta del av Bjarne Darwalls bok Luftens dirigenter.

Som nämnts ovan, en webplats med mängder av information om militära radarsystem är Försvarets Historiska Telesamlingar.

//MatsB   v 1.0 2007-12-11


   Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är intresserad av.
Google
 
       Besök även vår systerwebplats www.kalla-kriget.se!

matsb@bergrum.se © 2009 - 2014 • Allt innehåll upphovsrättsskyddat enligt lag.

bergrum.se