Motstånds- och Stay-Behind-rörelser




Denna sida behandlar de motståndsrörelser som planerades i Sverige under kalla kriget i händelse av en sovjetisk ockupation.

Planerade motståndsrörelser i Sverige

Ämnet "planerade motståndsrörelser i Sverige under kalla kriget" är svårt att greppa, eftersom det finns så lite dokumentation om dem i arkiven.

Till en viss del beror denna brist på dokumentation på dessa rörelsers syfte att fortsätta verka i ett ockuperat Sverige. I ett läge med ett Sverige helt eller delvis under sovjetisk ockupation måste man räkna med att även delar av de svenska arkiven inte kunnat föras undan eller förstöras, utan istället hamnat i ockupationsmaktens händer. I ett sådant läge vill man givetvis inte att ockupationsmakten skall kunna riva upp motståndsrörelserna med hjälp av information från erövrade arkiv. Detta är en viktig anledning till att det finns ytterst sparsamt med dokumentation i arkiven om de planerade motståndsrörelserna.

En annan anledning till bristen på information är den politiska känsligheten i ämnet. Såväl kopplingarna till NATO som kopplingarna till Informationsbyrån (IB) och dess föregångare (och efterföljare) gör att framför allt socialdemokratiska regeringar dragit sig för att belysa ämnet.

Låt mig ändå försöka göra en skiss över vad som försiggick i Sverige för att planlägga motståndet under en eventuell sovjetisk ockupation. Materialet för informationen på denna sida är framför allt hämtat från de statliga utredningar som gjorts under tiden efter kalla krigets slut: SOU 1994:11, SOU 2002:87, SOU 2002:92.

Väpnade motståndsrörelser

För det första fanns det givetvis en militär beredskap för att bedriva väpnad motståndskamp under sovjetisk ockupation. Soldater och förband som hamnat bakom fiendens linjer hade order att bedriva det så kallade fria kriget, samt att om möjligt ansluta sig till en organiserad motståndsrörelse. Mottot som gällde var: "Varje order om att motståndet skall upphöra är falsk!". För organisationen av dessa motståndsrörelser fanns rimligen såväl personal som materiel förberedd.

Denna typ av väpnade motståndsrörelser har jag dock för närvarande mycket begränsad information om, det enda jag i dagsläget vet är att en av organisationerna som beskrivs nedan även hade väpnad motståndskamp på sitt program. Jag ber därför att få återkomma vid ett senare tillfälle med mer information.

Stay-behind-rörelser

Den andra typ av motståndsrörelser som jag vill beröra här är organisationer för nätverksbyggande, information och flyktstöd bakom fiendens linjer.

Dessa motståndsrörelser har jag valt att benämna med den engelska termen Stay Behind. En anledning till att jag använder det engelska uttrycket Stay Behind istället för det svenska motståndsrörelse är att huvudsyftet med de rörelser jag beskriver här i första hand inte var väpnat motstånd, utan stöd åt den lagliga regimen och/eller dess allierade i form av informationsinsamling och/eller organisation av livlinor och flyktvägar. Den svenska termen motståndsrörelse kan i dessa sammanhang ge det felaktiga intrycket att det rörde sig om väpnade sabotage- och eldöverfallsrörelser.

Den engelska termen Stay Behind tydliggör även att det inte är fråga om spontant uppkomna rörelser under en pågående ockupation, utan om rörelser som planerats i förväg inför eventualiteten att landet hamnar under ockupation.

Ibland används termen Stay Behind för att mer specifikt beteckna de av USA/NATO uppbyggda motståndsorganisationerna i Västeuropa under kalla kriget. Jag kommer här dock att använda termen för att mer generellt beteckna den typ av rörelser som beskrivits ovan. (Det är här värt att notera att de Stay-Behind-organisationer som NATO byggde upp i Europa i många fall avsågs att fungera just som väpnade motståndsrörelser.)

När det gäller Stay-Behind-rörelser i Sverige finns det ett antal mer eller mindre vaga spår att följa under kalla kriget. Dessa spår har jag samlat under fyra rubriker: Aktionsgruppen Arla Gryning, Sveaborg, Krigs-IB samt Gladio.

(Detta försök att systematisera innebär inte att de spår jag redogör för nedan med säkerhet innebär att det existerade fyra olika organisationer, inte heller att de spår jag redogör för nödvändigtvis har hamnat under rätt rubrik.)

Aktionsgruppen Arla Gryning

Den troligen mest omfattande och mest betydelsefulla av de svenska Stay-Behind-rörelserna gick enligt ryktet under täcknamnet Aktionsgruppen Arla Gryning. Denna rörelse initierades tämligen omedelbart efter andra världskrigets slut. Initiativet kom från hög nivå, troligen från statsminister Tage Erlander personligen. Höga företrädare för näringsliv och samhälle satt i ledningen för denna organisation.

Spår: Alvar Lindencrona

Alvar Lindencrona var direktör på försäkringsaktiebolaget Thule, och sägs ha varit ansvarig för den Stay-Behind-organisation som eventuellt gick under täcknamnet Aktionsgruppen Arla Gryning. Lindencrona var enligt uppgift chef för organisationen fram till år 1978, då han ersattes av SAF:s ordförande Curt-Steffan Giesecke. Organisationen tycks ha existerat åtminstone fram till kalla krigets slut.

Spår: Anders Grafström

Anders Grafström var svensk militär och finlandsfrivillig. Anders Grafström har nämnts som ansvarig för den mer traditionellt betonade motståndsrörelse (väpnad kamp) som sägs ha ingått i Stay-Behind-rörelsen under Alvar Lindencrona.

(En spontan tanke som slog mig vid författandet av dessa rader är att benämningen "AktionsGruppen Arla Gryning" innehåller bokstäverna "AG AG", och AG råkar vara Anders Grafströms initialer. I analogi med de initialförkortade hemliga organisationerna C-byrån (Carl Petersén), T-kontoret (Thede Palm) och Grupp B (Birger Elmér) vore det en tanke att "Aktionsgruppen Arla Gryning" kan vara en lek med initialerna AG. I så fall torde benämningen snarare åsyfta Anders Grafströms del av organisationen än hela den Lindencronska verksamheten.)

Spår: T-kontoret

Under andra världskriget byggdes i Sverige en hemlig militär underrättelseorganisation upp under beteckningen C-byrån. C-byrån omvandlades efter krigsslutet till det likaledes hemliga T-kontoret.

Enligt T-kontorets chef Thede Palm (Palm: Några studier till T-kontorets historia) byggde T-kontoret upp en Stay-Behind-organisation i Sverige. Organisationen skulle (åtminstone den del som Thede Palm överblickade) ha som huvudsyfte att samla information om svenska inrikesförhållanden och vidarebefordra denna till den svenska exilregering som planerades upprättas i Storbritannien.

Med stor sannolikhet gällde T-kontorets arbete (delar av) den Stay-Behind-organisation som beskrivits ovan om som eventuellt gick under täcknamnet Aktionsgruppen Arla Gryning.

År 1964/1965 tvingades Thede Palm att avgå från sitt chefskap för T-kontoret (T-kontoret slogs samman med Grupp B), men kvarstod enligt uppgift som organisatör av Stay-Behind-organisationen.

Spår: Rättegången mot Hallberg

Vid rättegången mot Otto Hallberg (se Sveaborg nedan) inkom chefen för försvarsstaben med ett brev till domaren i målet. Nedanstående är klippt ur SOU 2002:108, Fred och Säkerhet (min understrykning):

"Ehuru försvarsstaben ej haft eller har någon del i Hallbergs påstådda organisationsbildning, torde genom förundersökningen på ett flertal sätt framgå, att försvarsstaben planerat och delvis förberett en organisation med närbesläktade syften. Det är av synnerligen vikt, att detta förhållande ej kommer till allmän kännedom. Skulle nämligen under militära operationer någon del av landet temporärt behöva uppgivas, kan fiendens behandling av kvarlämnad civilbefolkning bli beroende av dess kunskap om vissa organisationer överhuvud förberetts på ockuperat svenskt området. [...] Ifrågavarande organisations existens har därför av försvarsstaben hållits utomordentlig hemlig, och det är med hänsyn till rikets försvar oundgängligen nödvändigt att den får så förbli."

Hbr från Chefen för Försvarsstaben Genmj Richard Åkerman till borgmästare Bertil Hagström, Uppsala, daterat den 13 mars 1953. Landsarkivet Uppsala, ur Uppsala rådhusrätts arkiv: G II 1:56 brottsmålsakt 627/1952. Brevet klassificerades som kvalificerat hemlig men regeringen hävde sekretessen år 1991.

Av brevet framgår med andra ord tydligt att "försvarsstaben planerat och delvis förberett" en stay-behind-organisation "med närbesläktade syften" som var "utomordentligt hemlig". Med allra största sannolikhet avses Lindencronas/Grafströms/Palms organisation.

Sveaborg

Sveaborg var benämningen på en veteranorganisation för svenska frivilliga som stridit på axelmakternas sida under andra världskriget.

Spår: Otto Hallberg

Otto Hallberg var finlandsveteran och en av ledarna för organisationen Sveaborg. Hallberg organiserade genom sina kontakter i Sveaborg ett nätverk av frivilliga motståndsmän avsett att träda i kraft vid en sovjetisk ockupation. Syftet var enligt uppgift huvudsakligen att fungera som livlina för att säkerställa organiserade flyktmöjligheter undan den sovjetiska ockupationsmakten.

Information om detta nätverk kom till myndigheternas kännedom, och ledde till att Hallberg år 1952 anhölls och senare åtalades för olovlig kårverksamhet, något han dock frikändes från.

Hallbergs Stay-Behind-organisation konkurrerade med T-kontorets organisation i så mån att båda organisationerna gärna rekryterade sina medlemmar bland finlandsveteraner. Att ha varit frivillig i kriget mot Sovjetunionen ansågs (på goda grunder) borga för en solid antikommunistisk hållning.

Efter åtalet mot Hallberg verkar det som om Hallbergs Stay-Behind-nätverk upplösts. Eventuellt kan personer ur nätverket senare ha ingått i något av de andra nätverken. Åtminstone ett rykte påstår att T-kontorets Stay-Behind-nätverk innehöll gamla nazister, dessa kan mycket väl ha kommit från Sveaborg och därmed Hallbergs nätverk.

Krigs-IB

Krigs-IB är ett av de namn som givits åt en Stay-Behind-organisation som byggdes upp av Birger Elmér (se nedan). Några andra namn på denna organisation som nämnts i litteraturen är B-avdelningen, Rear Guard, samt Avdelning D.

Spåren efter Krigs-IB är mycket vaga, nedan är en sammanfattning av den viktigaste information jag funnit. Notera också att beteckningen Krigs-IB använts som benämning på flera olika verksamheter. Detta beskrivs på sidan om Krigs-IB.

Spår: Grupp B

Under Birger Elmér hade vid försvarsstabens säkerhetsavdelning inrättats den så kallade Grupp B, eller B-kontoret. Grupp B var bland annat ansvarig för den senare så beryktade kartläggningen av kommunister som avslöjades i samband med IB-affären.

Någon gång sannolikt under andra halvan av 1950-talet fick Birger Elmér i uppdrag att bygga upp en Stay-Behind-organisation fristående från den som ovan beskrivits under rubriken Aktionsgruppen Arla Gryning. Orsaken påstås vara att Arla Gryning ansågs vara alltför "högerinriktad", vilket troligen är ett socialdemokratiskt sätt att säga att Arla Gryning inte var dominerad av socialdemokrater.

Grupp B:s Stay-Behind-organisation bestod därför i hög utsträckning av socialdemokratiska partifunktionärer och fackföreningsfolk. Detta rimmar väl med historien bakom Grupp B.

Medlemmarna i Stay-Behind-organisationen blev krigsplacerade vid Grupp B (senare IB). I krig verkar tanken framför allt ha varit att organisationen skulle utgöra ett informationsnätverk.

Krigsplacering vid Grupp B (IB) verkar emellertid också ha förekommit som ett sätt att "rädda" unga socialdemokratiska politiker undan militärtjänstgöring. Det är därför möjligt att det fanns två olika typer av personal krigsplacerade vid Grupp B (IB); dels de som verkligen tillhörde Stay-Behind-organisationen, dels de "räddade" unga politikerna. Detta förvirrar ytterligare.

Spår: Informationsbyrån (IB)

År 1965 slogs Grupp B och T-kontoret samman till Informationsbyrån (IB) under Birger Elmér ledning. De båda Stay-Behind-organisationerna slogs dock tydligen inte ihop direkt, utan Thede Palm fortsatte att vara ansvarig för sin del av Lindencronas organisation.

Under mitten av 1970-talet diskuterades en sammanslagning av Krigs-IB och Lindencronas organisation. Det är dock för mig okänt huruvida denna genomslagning verkligen genomfördes.

Spår: Sjukhusspionen

I samband med att den så kallade sjukhusspionen avslöjades 1975 gjordes ett uttalande (källa?) att det inte var IB utan IB:s krigsorganisation (Krigs-IB) som låg bakom spionaget. Spionaget i fråga gällde (som vanligt när IB agerade inrikes) socialdemokratisk åsiktsregistrering av kommunister.

Av uttalandet framgår att IB och Krigs-IB sågs som två skilda rörelser. Uttalandet kan dock även hänga ihop med att Krigs-IB enligt Kanger och Gummesson tagit över registreringen av kommunister från IB i samband med förbudet mot åsiktsregistrering år 1969. Se sidan om Informationsbyrån för mer om detta.

Spår: Göteborgskursen

År 1975 hölls i Göteborg en kurs i Krigs-IB:s regi där några ledande socialdemokrater (däribland Göteborgs starke man Göran Johansson) informerades om Krigs-IB och dess verksamhet, för att efter avslutad kurs krigsplaceras i Krigs-IB. Birger Elmér lär ha varit kursledare.

Värt att notera här är att trots att Birger Elmér efter IB-affären 1973 avgått som chef för IB, fortsatte han tydligen att vara ansvarig för Krigs-IB. Detta är helt analogt med Thede Palms fortsatta ansvar för sin organisation efter det att T-kontoret lagts ned.

Gladio

NATO byggde under USA:s ledning upp Stay-Behind-organisationer i Västeuropa. Ibland används det italienska namnet Gladio (svärd) som ett samlingsnamn för dessa organisationer, även om namnet Gladio egentligen enbart betecknade den italienska rörelsen. Även Sverige omfattades av NATO:s arbete.

Spår: William Colby

Den amerikanske underrättelseofficeren William Colby var under början av 1950-talet stationerad i Stockholm. I sina memoarer har han beskrivit hur NATO (i första hand USA och Storbritannien) byggt upp Stay-Behind-organisationer i Europa. Angående Skandinaviens neutrala länder (Sverige och Finland) skriver Colby att NATO där inte kunde samarbeta med de lokala regeringarna för att bygga upp Stay-Behind-rörelser, utan NATO fick agera på egen hand. Detta verkar indikera att NATO försökt bygga upp en egen Stay-Behind-organisation i Sverige.

Spår: Thede Palm

Enligt Thede Palm (se T-kontoret ovan) syftade NATO:s försök att bygga upp en Stay-Behind-rörelse i Sverige i första hand till att bygga upp en livlina för besättningar från NATO-flyg som skjutits ner eller förolyckats över ett sovjetockuperat Sverige. Pålitliga svenskar skulle hjälpa besättningsmedlemmarna att fly undan krigsfångenskap, tillbaka till NATO-kontrollerat område.

Likaledes enligt Palm hade NATO:s Stay-Behind-rörelse inget att göra med den organisation som T-kontoret byggde upp. Palm arbetade enligt egen utsago även för att hindra NATO att agera på egen hand. 

Det är osäkert huruvida Grupp B:s organisation (Krigs-IB) heller hade något med NATO-organisationen att göra. Eventuellt kan NATO:s organisation alltså ha varit helt fristående från svenska initiativ.

Sammanfattning

Som beskrivits ovan fanns i Sverige under kalla kriget fram till åtminstone mitten av 1970-talet (Otto Hallbergs privata nätverk oräknat) minst två, möjligen tre, parallella och delvis konkurrerande organisationer för motståndsnätverk i händelse av sovjetisk ockupation. Minst ett av dessa fanns kvar vid kalla krigets slut.

Såväl Birger Elmér som Thede Palm fortsatte att ansvara för sina respektive Stay-Behind-rörelser även efter det att de slutat vara chefer för de organisationer som byggt upp rörelserna. Detta fokus på individ är dock naturligt i ett nätverk, utan dokumentation, som avser fortsätta fungera även efter det att alla officiella organisationer upphört att existera.

NATO:s inblandning är fortfarande ett stort frågetecken. William Colby påstår att NATO byggt upp en Stay-Behind-organisation i Sverige. Thede Palm påstår att NATO inte varit inblandade i T-kontorets Stay-Behind-organisation. Palm påstår även att NATO hindrats att agera på egen hand i Sverige. Om samtliga dessa påståenden är sanna innebär det att NATO i så fall var inblandade i någon annan svensk organisation, d.v.s. sannolikt i Krigs-IB!

//MatsB   v 1.1 2008-07-30


   Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är intresserad av.
Google
 
       Besök även vår systerwebplats www.kalla-kriget.se!

matsb@bergrum.se © 2009 - 2014 • Allt innehåll upphovsrättsskyddat enligt lag.

bergrum.se