Livsmedelslagring - kalla krigets epok




Under denna rubrik avhandlas livsmedelslagring i Sverige under kalla kriget. Informationen på denna sida har i stor utsträckning hämtats från jordbruksverkets skrift Mat för miljoner..., därifrån har jag även lånat bilderna.

Kalla krigets epok

sidan om livsmedelslagringens bakgrundshistoria har beskrivits hur livsmedelsbristen i Sverige under första världskriget skapade en beredskapslagring av spannmål och kött.

Under kalla krigets epok utvecklades lagerhållningen av livsmedel väsentligt. Dels tillkom fler metoder för lagring som exempelvis konservering och frystorkning, dels lagrades även ett antal importvaror som exempelvis ris, sojabönor, linser och kaffe.

Förutom livsmedel lagrades även så kallade insatsvaror för jordbruket, det vill säga varor som krävs för jordbrukets bedrivande, exempelvis kraftfoder för boskap, kemikalier för konstgödning, vattenreningsmedel och bekämpningsmedel. Dessutom lagrades växtfröer för att möjliggöra nyodling av köksväxter.

Spannmåls- och torrvarulager

Lagringen av spannmål och liknande torrvaror skedde på flera distinkt olika sätt. Nedan beskriver jag de vanligaste.

Manuell bulklagring

Bulklagring innebär att varorna hanteras i lös form, med manuell bulklagring menar jag att exempelvis spannmålen lagrades lös på golv dit den transporterats med uppfordringsanordningar och i någon mån även manuell skyffling. Det var denna typ av bulklagring som skedde i de lagerhus för brödsäd som iordningsställdes tidigt under mellankrigstiden.

Manuell säckhantering

Under första halvan av kalla kriget hanterades många torrvaror i säck med manuell hantering av säckarna. Bilden till vänster visar en manuell stuv av 50 kg-säckar med socker. Det går inte att se exakt hur hög stuven är, men den ser ut att kunna vara minst 5 meter hög!

Manuell stuvning var givetvis mycket arbetskrävande, och hade även andra nackdelar; framför allt att det som läggs sist på stuven också är det som först måste plockas bort. Omsättning av varor när de äldsta varorna låg närmast golvet var alltså förknippat med en omfattande omstuvning av säckarna.

Modern bulkhantering

Vissa torrvaror kom även under senare delen av kalla kriget att hanteras i bulk, men då med moderna automatiska metoder. Nackdelen med modern bulkhantering är inte minst att den kräver specialfordon för transporterna. Likaså krävs stora volymer av samma vara på samma plats för att bulklagring skall bli rationell. Av dessa anledningar kom mot slutet av kalla kriget många torrvaror att trots allt hanteras i säck.

Modern säckhantering

Modern säckhantering innebar framför allt att man lagrade säckarna på lastpallar och flyttade pallarna med truck. En modern pallbaserad lagring har många fördelar, vilket som nämnts ovan gjorde att mot slutet av kalla kriget kom även traditionella bulkvaror som säd att ibland hanteras i säck på pall. Ett pallbaserad lager kunde innehålla många olika slags varor, i ett modernt lager med truckgångar var det heller inga problem att plocka fram de äldsta varorna för omsättning, och det manuella arbetet minskade högst väsentligt jämfört med den manuella säckhanteringen. Pallhantering var dessutom ett naturligt alternativ för många andra typer av livsmedel, se nedan.

Säd, torkade ärter och bönor, risgryn och liknande torra livsmedel hanterades på dessa sätt. Torrmjölk, salt och socker tillhörde också denna kategori livsmedel.

Andra fasta livsmedel

Konserver av olika slag lämpade sig även de väl för lagring. Konserver har lång hållbarhet och är ofta okänsliga för temperaturväxlingar.

Under senare halvan av kalla kriget kom även moderna konserveringsmetoder som frystorkning allt mer till användning.

Bilden till vänster visar lagring i burk av frystorkad köttfärs. Varje konservburk på bilden innehåller 2 kg frystorkad köttfärs. Vid användning räckte varje burk till inte mindre än 150 portioner!

Flytande livsmedel

Flytande livsmedel var framför allt matolja och oljeråvaror för margarinproduktion. Matoljan hanterades oftast i fat. Tidigt under kalla kriget hanterades faten lösa: de lastades, lossades och rullades manuellt.

Manuell hantering av oljefat var mycket arbetskrävande. Fat fyllda med 200 liter olja är dessutom svåra att hantera och stuva manuellt. När pallhantering med truck blev vanligare i de svenska beredskapslagren kom därför även matoljefaten att hanteras med truck.

Till en början lyftes faten liggande med en truck med specialgaffel. Senare togs dock särskilda pallar för oljefaten fram. Bilden till vänster visar sådana pallar av specialformat som rymmer vardera fyra oljefat.

Genom att hantera oljefaten stående på pall kunde en vanlig gaffeltruck användas, något som givetvis förenklade hanteringen avsevärt.

 
Kemikalier

Förutom själva livsmedlen beredskapslagrades även ett stort antal så kallade insatsvaror. Insatsvaror är varor som krävs för att bedriva jordbruk eller livsmedelsproduktion, ofta konstgödning och bekämpningsmedel. Flera av de kemikalier som krävdes lagrades i mycket stora kvantiteter.

Bilden visar en av tre enorma lagerbyggnader för kaliumklorid (ett salt som används i konstgödning), lagerbyggnaderna fanns i trakten av Landskrona. I var och en av byggnaderna lagrades 15.000 ton kaliumklorid. Byggnaderna var bokstavligen fyllda från golv till tak med lös kaliumklorid. Taket byggdes på plats efter det att byggnaden fyllts med kaliumklorid, och vilade direkt på kaliumkloriden. Det var alltså kemikalierna själva som bar upp taket!

Lagerbyggnader

Förutom de speciella byggnader som i likhet med kemikalielagren ovan byggdes för en alldeles speciell typ av lagring, byggdes ett stort antal lagerlokaler runt om i Sverige.

Bilderna till vänster visar två typer av byggnader som förekom på flera håll i landet. Båda typerna tillkom på 1960-talet.

Den övre byggnaden är ett spannmålsmagasin för modern bulklagring av 3.000 ton säd.

Den undre byggnaden är ett lagerhus i betong för lagring på pall av 6.500 ton torra livsmedel.

Förutom att bygga egna lagerlokaler hyrdes dessutom ett mycket stort antal lagerlokaler. Ungefär två tredjedelar av livsmedelslagringen skedde i inhyrda lokaler av varierande storlek och kvalitet.

Lagringsplatser

Lagringen skedde på många platser runt om i landet. Generellt sett kan sägas att kemikalier för jordbruket ofta lagrades nära de stora jordbruksbygderna, medan livsmedelslagren i stor utsträckning placerades i norra Sverige. Nedanstående karta från Mat för miljoner... visar lagrens placering år 1994.

Volymer

Vilka volymer av livsmedel lagrades under kalla kriget? Svaret är att det beror helt på vilken period under kalla kriget vi talar om. De generella trenderna var följande: Den totala mängden lagrade varor ökade med tiden, och antalet olika varor ökade också, lagringen av brödsäd minskade däremot.

Följande lagringsvolymer har jag hämtat ur skriften Mat för miljoner..., siffrorna gäller den största lagringsvolym för respektive vara som gällde mellan år 1988 och avvecklingen av beredskapslagren (under andra halvan av 1990-talet):

Brödsäd  

145.000 ton

Gula ärter  

5.000 ton

Risgryn  

8.000 ton

Gröna linser  

4.000 ton

Bruna bönor  

4.000 ton

Socker  

45.000 ton

Margarinråvaror  

15.000 ton

Rapsolja  

25.000 ton

Kaffe  

6.000 ton

Torrmjölk  

5.400 ton

Köttkonserv  

4.000 ton

Torrjäst  

1.500 ton

Koksalt  

8.000 ton

Fodermedel  

146.000 ton

Gödningsmedel  

265.000 ton

Bekämpningsmedel  

900 ton

Köksväxtfröer  

15 ton

Veterinärläkemedel  

40 ton

Vattenkemikalier  

2.100 ton

 

Värt att notera är att en jämförelse med motsvarande siffror för 1968 ger vid handen att under de sista tjugo åren av kalla kriget halverades mängden brödsäd i lager, medan mängden gödningsmedel mer än femdubblades.

Beredskapsavtal med industrin

Liksom exempelvis inom drivmedelsområdet kom livsmedelsområdet att bli föremål för beredskapsavtal med industrin. Genom dessa avtal förband sig industrin att omsätta och oftast även lagra en viss mängd livsmedel i beredskapssyfte. Ofta gällde dessa avtal livsmedel med kort lagringslivstid som exempelvis kaffe, matolja och vissa typer av läkemedel.

Bilden till vänster visar kaffe lagrat i Karlstad. Kaffet omsattes varje halvår av Löfbergs Lila, vilket innebar att de säckar som lagrats ett halvt år gick in i kaffeproduktionen, och dessa ersattes i lagret av säckar med färskt kaffe.

Med tiden kom sådana avtal med industrin att bli allt vanligare. Det stora antalet olika och mer eller mindre känsliga produkter som behövde beredskapslagras kunde i många fall bäst hanteras av industrin själv.

//MatsB   v 2.1 2008-09-08


   Nedan kan du söka här eller på webben efter det du är intresserad av.
Google
 
       Besök även vår systerwebplats www.kalla-kriget.se!

matsb@bergrum.se © 2009 - 2014 • Allt innehåll upphovsrättsskyddat enligt lag.

bergrum.se